Klimatnedskärningar med kniv och gaffel.

Text och bild: Christian Tikkanen

Någon minskar på matsvinn, andra använder så lite plast som möjligt, alla kan vara med i kampen för att minska på klimatutsläpp. Matproduktion sätter stora avtryck på klimatet och skapar många stora utfodringar därför är det otroligt viktigt att alla engagerar sig, inte bara i själva matlagningen men också i hur vi kan reducera vårt matsvinn. Enligt CICERO, (ett av världens ledande institut för klimatforskning, skapat av den Norska staten med bland annat 11 forskare som medverkat i FN:s klimatrapport)  som gjorde en granskning av hela livsmedelskedjan i alla nordiska land (2014 -2019) var mängden matsvinn i Finland över 360 miljoner kilo per år och hushållen stod för mer än 100 miljoner kilo av det matsvinnet varje år. I praktiken betyder det att per person slänger man i Finland i genomsnitt 20-25 kilo mat per år till ett värde av cirka 100 euro och det totala finländska matsvinnet släpper ut mer än 109 000 ton koldioxid per år. 

Det är mer än illa att vi slänger så mycket mat när vi vet att det mesta av den mat vi kastar är fullt ätbar, som exempel kan vi nämna det dagliga brödet, i livsmedelsaffärer över hela landet registrerar man dagligen hur mycket bröd som inte blir sålt och hur mycket av detta bröd som går direkt på soptippen, och det gäller inte bara brödet, många färskvaror som frukt och grönsaker går den samma skepnaden till mötes, det här slöseriet borde vi kunna göra någonting med, det är varken miljövänligt eller klimatsmart att kasta bort fullt ätbar mat.

Men för att vi skall kunna göra någon förändring på den här punkten är det allas vårt ansvar att ändra på våra livsmedelsinköp. Vi vuxna har varit dåliga på detta medan ungdomen tycks ha fattat galoppen. Många ungdomar frågar hur de kan bidra för miljön. Det enklaste svaret på den frågan är självklart den att inte kasta mat. Att inte köpa mer än vad man behöver, att planera sina inköp noggrant och inte alltid handla på impuls.

I den offentliga måltiden kan man använda lokala råvaror, man kan inom det offentliga köken köpa upp till 20 % av råvarorna direkt från den lokala bonden utan att bryta föreskriften om offentlig upphandling, men gör man det? I tillägg till detta kan också kommunerna göra avtal med det stora leverantörerna att också de skall leverera mest möjligt av råvarorna från lokalsamfundet, det är rent praktiskt genomförbart, men gör man det?

Minsta möjliga användning av plast är viktigt för att reducera klimatavtrycket och för det offentliga köken har val av produktionsmetod en avgörande roll för om det är möjligt att reducera användningen av plast. Valet står mellan att laga maten och servera den samma dag (Cook and serve) eller att laga maten, kyla den ner och värma upp den några dagar senare (Cook and Chill) När maten lagas för att bli nerkyld blir den lagrad med och i plast. Cook and Chill metoden har flera negativa följder för klimatet och miljön. Cook and Chill metoden kräver stor lagringsplats av den enkla anledningen att maten blir lagad för en lång tid framöver. Det krävs också mycket ström för att hålla den kyld eller fryst i en längre tid, dessutom bör varje avdelning eller serveringskök ha egna ugnar för att värma upp maten igen.

Och som om inte det heller skulle vara nog så kastas det i det offentliga köken och speciellt på skolköken dagligen flera kilo med mat som eleverna inte velat äta upp av en eller annan anledning. Att elever inte äter upp den här maten men slänger den i soporna är också en klingande ren signal på att något är galet och redan bara det borde också väcka några tankar hos dem som gör besluten om maten och dess tillredning. Jag tror nämligen inte att eleverna kastar maten i en ren protest, det kastar den för att den inte smakar gott eller ens ser aptitlig ut. Med några små steg kunde man här göra mycket för att skolor och de offentliga köken kunde bli "miljöfyrtorn och klimatväktare"

Genom Parisavtalet har alla länder i världen förpliktat sig till att reducera CO2-utsläpp för att bromsa den globala uppvärmningen. Målet är att stoppa uppvärmningen av jordklotet innan den når 2 grader Celsius, men det är bråttom!

Runt 44 % av det människoskapta CO2 utsläppen lagras i atmosfären och bidrar till den globala uppvärmningen. Hösten 2016 blev det för första gången dokumenterat ett sammanhang mellan CO2 utsläpp och smältningen av sommarisen i Arktis. Vetenskapliga fakta påvisade att 1 ton CO2 bryter ner 3 kvadratkilometer sommar-is, ett faktum som också publicerades i tidskriften "Science".
I dessa Coronatidevarv har man kunnat konstatera en positiv faktor för miljön och klimatet, nämligen denna, att Covid-19 påverkade CO2 utsläppen världen över positivt som följd av förminskat resande med bil och flyg.

En liten uppmaning från mig till alla: Vi kan alla med våra handlingar påverka den fortsatta utvecklingen, antingen till det bättre eller det sämre, vi kan inom den offentliga måltiden och som enskilda individer medvetet göra behövliga klimatförändringar också genom det val vi gör med kniv och gaffel.